Ska man välja brittisk eller amerikansk engelska?

Det engelska språket är inte bara ett enda tungomål. Det är bokstavligen delat av ett hav av variationer i fonetik, ordförråd och stavning. Historiskt sett kan majoriteten av dessa olikheter spåras till den språkliga skillnaden mellan Storbritannien och USA. I nutid, hundratals år efter att de amerikanska kolonierna splittrades från det brittiska imperiet, värderas det engelska språket i sin helhet inom näringslivet som en lingua franca. Det är på engelska vi kommunicerar världen över när modersmålet inte räcker till. Idag grupperas och benämns språkvariationerna inom det engelska språket som antingen brittisk eller amerikansk.

Men vilken av dessa språkliga inriktningar bör man som svenskt företag använda när man kommunicerar med en internationell målgrupp?

Vad är skillnaden mellan brittisk och amerikansk engelska?

Det engelska språket är fullt av både regelbundna stavningsregler som är lätta att uppfatta och sådana som inte är lika tydliga. Amerikansk stavning är ofta kortare och ser ut som det låter, till exempel catalog och neighbor i jämförelse med brittiska catalogue och neighbour. Dessutom slutar verb på amerikansk engelska oftast med -ize, medan brittisk engelska tenderar att växla till -ise (i vissa fall används -ize även i brittisk text). Enkelt uttryckt bevarar brittisk engelska mycket av det ursprungliga inflytandet från franska och tyska.

Men varken amerikansk eller brittisk engelska utesluter den andre. De kan existera i nästan perfekt harmoni. Eftersom amerikansk engelska är överrepresenterad i världsmedia kan den som har brittisk engelska som modersmål oftast förstå vad som kommuniceras med en amerikansk stavning. Dock finns en tydlig medvetenhet om att texten skiljer sig. Om en amerikan däremot inte har tidigare erfarenhet av brittisk engelska kan de lättare missförstå formuleringar, ordanvändning eller specifika uttryck i en text med brittisk stavning.

Så beroende på textens syfte och vilken den avsedda läsaren är, så kan användandet av antingen brittisk eller amerikansk engelska påverka hur kommunikationen uppfattas och hur effektivt man som person eller företag når ut med sitt budskap.

Finns det något som heter “internationell engelska”?

För att undvika komplikationer skulle det inte vara bättre om vi alla använde en global och gemensam version av engelska? Det är faktiskt inte en helt ny idé. År 1995 myntade Jean-Paul Nerriere, en fransk dataingenjör och tidigare vice president för IBM, termen “Globish”. En ny typ av engelska som uppstått mellan personer från olika länder som inte hade brittisk eller amerikansk engelska som modersmål. Globish använde grundläggande grammatik och bestod av ett smalare ordförråd. Nerriere hävdade att denna form av engelska var idealisk för internationella affärer och skrev flera böcker som formaliserade termen.

Det verkar som om Nerriere på egen hand utvecklat något som liknade en annan version av engelska som den internationella radiostationen Voice of America (VoA) tagit fram 1959. Ursprungligen kallades VoAs engelska version för “Special English” men därefter blev den känd under namnet ”Learning English”. Denna version följde ett förutbestämt ordförråd, undvek komplexa meningar eller uttryck och talades långsammare. En mindre amerikaniserad form av “Learning English” kom till i slutet av 1990-talet och kallas idag för “Spotlight English”.

Denna utveckling har väckt många debatter och diskussioner bland språkvetare, vilket i sin tur drivit på frågan om behovet av en global engelsk version ytterligare.

År 1996 skapade professorn Marko Modiano det han kallade för “Mid-Atlantic English”. Modiano undervisar på Högskolan i Gävle och studerar den globala spridningen av engelska. Han förespråkar användandet av ett neutralt ordförråd och uttal, och att undvika landspecifika ord eller fraser som till exempel “Football” och “Nappies” som är brittisk engelska medan samma ord på amerikansk engelska är ”Soccer” och “Diapers”.

Dessa olika former av internationell engelska har dock sina begränsningar. De flesta är inriktade på interpersonell kommunikation och att förmedla fakta, och försummar i mångt och mycket hur man når ut med ett budskap på bästa sätt och övertygar en läsare känslomässigt. Om man undviker landspecifika ord eller använder en neutral formulering kan det göra att ens budskap blir osammanhängande och att delar av ens målgrupp känner sig utanför. Den bästa metoden för att skapa ett textinnehåll är därför inte att tillämpa ett stramt format som alla med engelska som modersmål förstår, utan att försöka ha ett mer följsamt tillvägagångssätt.

Dock finns det poänger att hämta från de förenklade versionerna av engelska. Till exempel så formaterar amerikansk engelska vanligtvis ett datum med månaden före dagen, medan brittisk engelska skriver likt som i Sverige, månaden efter dagen (“08/10/2021” vs “10/08/21”). Byter man istället ut några av siffrorna till text säkerställer man att rätt datum kommer att uppfattas av alla (“Thursday 10 August 2021” eller “August 10th, 2021”). Man behöver då inte oroa sig för att någon missar webinariet och försöker logga in 2 månader för sent.

Vilken engelsk stavning ska man välja?

För att skriva ett bra innehåll krävs att man tar hänsyn till läsaren. Därför är valet mellan brittisk och amerikansk engelska såklart beroende av demografin. Men man bör också ha i beaktande vad man vill förmedla för budskap.

Enkla saker som stavning och valda uttryck kan få en läsare att känna sig bekväm och hemma men också utanför och främmande om de används felaktigt eller inte alls. Detta är förmodligen varför ett amerikanskt läskföretag använder den brittiska stavningen ”Maximum Flavour” mot länder i Europa, bland tidigare brittiska kolonierna och till länderna i brittiska samväldet, men behåller den amerikanska stavningen ”Maximum Flavor” i Ostasien, Latinamerika och USA.

Språkskillnaderna kan också vara ett sätt att sticka ut och spegla ett varumärke. Modemärket Burberry är till exempel känt som ett brittiskt företag världen över. Det är förmodligen därför företaget håller sig till brittisk engelska oberoende av vilken sida av Atlanten de befinner sig på. 

Oavsett vilken språklig inriktning man väljer är det viktigt att komma ihåg att inte blanda brittisk och amerikansk stavning. När man väl har använt ordet ”Flavor” ska man inte i samma text stava det igen som ”Flavour”.

I slutändan kan det kännas som ett mindre viktigt beslut att välja mellan två av de större versionerna av engelska. Men det kan i många fall vara avgörande för hur bra ett budskap når fram. Själva valet i sig ger också en kontinuitet i läsningen som gör en text smidig och tillgänglig.


Behöver du hjälp med ditt engelska textinnehåll? Vi erbjuder en rad olika skrivtjänster på både brittisk och amerikansk engelska. Kontakta Maja direkt för mer information!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *