Engelska är inte ett enda, homogent språk. Det är inte bara Atlanten som skiljer Storbritannien och USA åt. Mellan brittisk och amerikansk engelska finns också ett hav av språkliga skillnader som rör uttal, ordförråd och stavning. Idag, flera århundraden efter att de amerikanska kolonierna frigjort sig från det brittiska imperiet, har det engelska språket utvecklats till en lingua franca inom näringslivet. Det är på engelska vi kommunicerar världen över när våra respektive modersmål inte räcker till. Numera kategoriserar man språkets olika varianter som antingen brittisk eller amerikansk engelska.
Men vilken typ av engelska bör man som svenskt företag använda när man kommunicerar med en internationell målgrupp?
Vad är skillnaden mellan brittisk och amerikansk engelska?
Det engelska språket är fullt av både regelbundna stavningsregler som är lätta att uppfatta och sådana som inte är lika tydliga. I skrift är amerikanska ord ofta kortare och stavas som de låter, till exempel ”catalog” och ”neighbor” jämfört med brittiska ”catalogue” och ”neighbour”. Dessutom slutar verb på amerikansk engelska oftast med ”-ize”, medan man på brittisk engelska vanligen använder ”-ise” (i vissa fall används dock ”-ize” även i brittisk text). Enkelt uttryckt bevarar brittisk engelska mycket av det ursprungliga inflytandet från franska och tyska.
Med det sagt är brittisk och amerikansk engelska inte oförenliga. De kan samexistera i nästan perfekt harmoni. Eftersom amerikansk engelska är överrepresenterad i världsmedia kan den som har brittisk engelska som modersmål så gott som alltid förstå vad som kommuniceras med en text med amerikansk stavning. En brittisk läsare kommer dock alltid att vara medveten om att texten är skriven för en annan målgrupp. Om en amerikan däremot inte har tidigare erfarenhet av brittisk engelska kan de lättare missförstå formuleringar, ordanvändning eller specifika uttryck i en text som är skriven för en brittisk målgrupp.
Så beroende på textens syfte och vilken den avsedda läsaren är, kan användandet av antingen brittisk eller amerikansk engelska påverka hur kommunikationen uppfattas och hur effektivt man som person eller företag når ut med sitt budskap.
Finns det något som heter “internationell engelska”?
Skulle det då inte vara enklare om vi alla använde en gemensam, global version av engelska? Det är faktiskt inte en helt ny tanke. År 1995 myntades termen ”Globish” av Jean-Paul Nerrière, en fransk dataingenjör och tidigare högt uppsatt chef för IBM. Med detta avsåg han en ny typ av engelska som uppstått mellan personer från olika länder som inte hade brittisk eller amerikansk engelska som modersmål. Globish hade en förenklad grammatik och ett mindre ordförråd. Nerriere hävdade att denna form av engelska var idealisk för internationella affärer och skrev flera böcker som befäste termen.
Nerrière verkar därmed ha utvecklat något som liknade en annan version av engelska som den internationella radiostationen Voice of America (VoA) tagit fram 1959. Ursprungligen kallades VoA:s engelska version för “Special English”, men därefter blev den känd under namnet ”Learning English”. Språkvarianten kännetecknades av ett förutbestämt ordförråd, avsaknaden av komplexa meningar och uttryck samt att den talades långsammare. En mer universell form av “Learning English” kom till i slutet av 1990-talet och kallas idag för “Spotlight English”.
Denna utveckling har väckt många debatter och diskussioner bland språkvetare, vilket i sin tur drivit på frågan om behovet av en global engelska.
Vi har samlat vanliga misstag svenskar gör på engelska i en digital handbok.
Klicka här för att läsa mer om ”Swenglish Snafus”.
År 1996 skapade professorn Marko Modiano det han kallade för “Mid-Atlantic English”. Modiano undervisar på Högskolan i Gävle och studerar den globala spridningen av engelska. Han förespråkar användandet av ett neutralt ordförråd och uttal, och menar att man bör undvika landsspecifika ord och fraser, till exempel brittiska uttryck som ”football” och ”nappies” och deras amerikanska motsvarigheter ”soccer” och ”diapers”.
Även dessa olika former av internationell engelska har dock sina begränsningar. De flesta är inriktade på muntlig kommunikation och att förmedla fakta, men de är inte särskilt väl anpassade för att man ska kunna nå ut med ett budskap på bästa sätt och övertyga en läsare känslomässigt. Om man undviker landsspecifika ord eller använder en neutral formulering kan det göra att ens budskap inte går fram och att målgruppen inte känner att texten riktar sig till dem. När man skriver en text är det därför sällan en god idé att följa en uppsättning strikta regler så att alla med engelska som modersmål förstår, utan att anpassa texten efter läsaren.
Dock finns det poänger att hämta från de förenklade versionerna av engelska. Till exempel brukar man i USA skriva datum med månaden före dagen, medan man i Storbritannien skriver som i Sverige, dvs med dagen först (“08/10/2021” eller “10/08/21”). Byter man istället ut några av siffrorna mot text ser man till att alla förstår vilket datum som avses (“Thursday 10 August 2021” eller “August 10th, 2021”). Man behöver då inte oroa sig för att någon missar webbinariet och försöker logga in två månader för sent.
Vilken typ av engelska ska man välja?
För att skriva en bra text krävs att man tar hänsyn till läsaren. Därför beror valet mellan brittisk och amerikansk engelska på vilken målgrupp man vänder sig till. Men man bör också fundera över vilket budskap man vill förmedla.
Enkla saker som hur man stavar eller vilka uttryck man väljer kan ge läsaren en känsla av igenkänning och att informationen angår dem. Omvänt riskerar man att stöta bort läsaren om man inte anpassar texten på rätt sätt. Detta är förmodligen anledningen till att ett amerikanskt läskföretag använder den brittiska stavningen ”Maximum Flavour” i europeiska länder, i de forna brittiska kolonierna och till länderna i Samväldet, men behåller den amerikanska stavningen ”Maximum Flavor” i Ostasien, Latinamerika och USA.
Språkskillnaderna kan också vara ett sätt att sticka ut och förstärka ett varumärke. Modemärket Burberry är till exempel känt som ett brittiskt företag världen över. Det är antagligen därför företaget håller sig till brittisk engelska oberoende av vilken sida av Atlanten de befinner sig på.
Oavsett vilken språklig inramning man väljer är det viktigt att inte blanda brittisk och amerikansk stavning. När man väl har använt ordet ”flavor” ska man inte stava det “flavour” nästa gång det dyker upp i samma text.
På ytan kan det verka som att valet mellan amerikansk och brittisk engelska inte är så viktigt. Men det kan i många fall vara avgörande för hur väl ett budskap når fram. Genom att vara konsekvent i sitt fall uppnår man också en kontinuitet i läsningen som gör texten tydligare och angenämare att läsa.
Behöver du hjälp med dina engelska texter? Vi erbjuder en rad olika skrivtjänster på både brittisk och amerikansk engelska. Kontakta Maja direkt för mer information!
