3 sätt att (inte) förvirra dina internationella läsare

Skriver du engelska texter för en internationell målgrupp? Då lägger du säkert redan mycket tid på att finslipa grammatik och ordval. Vi imponeras i varje fall ofta av den höga språkliga nivån när vi språkgranskar svenska företags engelska kommunikation.

Men. Det händer ibland att vi stöter på nästintill felfria texter som vi ändå vet kommer att uppfattas som lite konstiga och främmande av internationella läsare. Ofta beror det på att man inte har följt normerna för hur en engelskspråkig text ”ska” se ut.

Och det är synd, tycker vi. För de här små detaljerna kan i värsta fall vara så störande att läsaren tappar fokus och missar allt det där intressanta och viktiga som skribenten vill förmedla.

Därför har vi samlat 3 vanliga fallgropar att ha koll på när du skriver engelska texter som ska funka internationellt.

1. Blanda olika sätt att skriva rubriker

På svenska finns inga särskilda regler för stor och liten bokstav i rubriker. Vi skriver som om det vore en vanlig mening, det vill säga med inledande stor bokstav i det första ordet och alla eventuella namn. På engelska kallas det här sättet att växla mellan stor och liten bokstav för sentence case.

Sentence Case: When the start of the sentence and the first letter of names (like Dave, Sweden, or Volvo) are capitalized.

En del engelskspråkiga rubriker följer också det här mönstret. Bland annat är det standard i brittiska dagstidningar. Men det vanligaste – särskilt när det gäller amerikansk engelska och texter på nätet – är att man använder något som kallas title case. Det är en speciell uppsättning regler för stor och liten bokstav som specifikt gäller titlar, rubriker och överskrifter.  

Title case innebär att rubrikens första och sista ord samt alla ”viktiga” ord däremellan ska inledas med stor bokstav.

Title Case: When the First and Last Word Are Capitalized, Along with Any Major Words like Verbs and Nouns.

Hur avgör man då om ett ord är tillräckligt viktigt för att skrivas med stor bokstav? Tyvärr är det inte alltid helt enkelt. Vissa ordklasser, som substantiv och verb, räknas alltid som viktiga. Men för andra ord beror det på vilka skrivregler eller vilken ”stil” man följer, och svaret kan därför skifta mellan olika branscher och sammanhang.

Några av de vanligaste stilarna är AP-stilen, APA-stilen och Chicago-stilen. För att se hur de olika stilarna ser ut i praktiken kan du mata in din rubrik i ett verktyg som headlinecapitalization.com.

Känns det meckigt? Om du vill slippa att hålla koll på de olika stilarna går det faktiskt precis lika bra att använda sentence case – precis som vi gör på svenska.

Det allra, allra viktigaste är nämligen inte vilken variant man väljer, utan att man är konsekvent. Välj det skrivsätt du föredrar och håll dig sedan stenhårt till det.

2. Använda talstreck istället för citattecken

På svenska markeras muntliga citat ofta med talstreck (–). Därför är det kanske inte så förvånande att samma skrivsätt också dyker upp i engelska texter som kommit till i en svensk kontext.

– Using quotes can really make written content stand out, says Maja Svensson, Co-Founder of a writing services company. Most of our clients come to us with content needs that require the use of quotes.

Men här gäller det att se upp. Talstreck som citatmarkör är nämligen ett typiskt svenskt stildrag som inte förekommer på engelska.

Där är det istället citattecken som gäller, och det finns två typer att välja bland: enkla (‘ ’) och dubbla (“ ”). Citattecken förekommer förstås även på svenska. I svenska tidningstexter brukar till exempel citat ur skriftliga källor, som en bok eller ett brev, markeras med citattecken, medan talstrecket reserveras för muntliga uttalanden. Men på engelska spelar det ingen roll om källan är muntlig eller skriftlig – det ska vara citattecken oavsett.

Valet mellan enkla och dubbla citattecken är lite av en geografisk fråga. På brittisk engelska har enkla citattecken länge varit det vanligaste, som i exemplet nedan. När man citerar på brittiskt vis hamnar avslutande punkt eller komma innanför citattecknen om citatet är en fullständig mening, men annars utanför.

‘Using quotes can really make written content stand out,’ says Maja Svensson, Co-Founder of a writing services company. She explains that most clients ‘need content that requires the use of quotes’.

På amerikansk engelska är det däremot vanligare med dubbla citattecken. Dessutom sätts avslutande punkt eller komma alltid innanför citattecknen. Så här ser samma exempel ut om det skrivs om enligt amerikanska regler:

“Using quotes can really make written content stand out,” says Maja Svensson, the Co-Founder of a writing services company. She explains that most clients “need content that requires the use of quotes.”

En fördel med citattecken är att det blir glasklart var ett citat börjar och slutar. Därmed finns en större frihet att flytta runt på anföringsfrasen, alltså den del av meningen som anger vem källan till citatet är. Det vanligaste i både brittisk och amerikansk engelska är att anföringsfrasen placeras mitt i citatet, men här är det fritt fram att testa olika effekter. En omsorgsfullt placerad anföringsfras är nämligen ett smart sätt att lyfta fram olika delar av citatet, som i de här exemplen:

Writing expert Dave Odegard explains, “You can place the attribution differently to emphasize a certain phrase or achieve a certain rhythm.”

“You can place the attribution phrase differently,” explains writing expert Dave Odegard, ”to emphasize a certain phrase or achieve a certain rhythm.”

“You can place the attribution phrase differently to emphasize a certain phrase,” explains writing expert Dave Odegard, “or achieve a certain rhythm.”

3. Skriva alldeles för passiva texter

Att inte använda passiva satser i onödan är ett vanligt skrivråd – både på svenska och engelska. Men en skribent som växlar mellan de två språken måste ändå vara uppmärksam. Synen på vad som är ”lagom” mycket passivitet i en text skiljer sig nämligen kraftigt åt mellan Sverige och den anglosaxiska världen.

Men låt oss först reda ut vad vi menar med en passiv sats. Man kan se det som en ”vanlig” sats eller mening där delarna kastats om. Vi kan ta ”Dave bokade mötet” som exempel. Det är en så kallad aktiv sats, där subjektet ”Dave” är den som gör något och objektet ”mötet” blir utsatt för handlingen. Men om vi flyttar runt på de ingående delarna kan vi också säga ”mötet bokades av Dave”. I den nya, passiva satsen blir ”mötet” plötsligt subjekt trots att det i praktiken inte utför någon handling. En passiv sats av den här typen fungerar fint på svenska, men är inte lika naturlig på engelska:

The meeting was booked by Dave.

En egenhet med passiva satser är att man helt kan utelämna vem som egentligen utför handlingen. Vi kan till exempel säga ”mötet bokades” utan att nämna att det var Dave som stod för bokningen. Den här typen av formuleringar är mycket vanligare på svenska än de är på engelska. Förmodligen skulle du inte reagera på följande svenska exempel, medan det i översatt form genast skulle uppfattas som klumpigt av anglosaxiska läsare.

Ansökningarna gås igenom löpande.

The applications are reviewed on an ongoing basis.

På engelska föredrar man alltså aktiva satser. I en aktiv sats är det den som gör något som är subjekt och så gott som alltid dyker upp först i meningen, före verbet och objektet. Fixar vi till våra två exempel ovan ser de ut så här:

We review applications on an ongoing basis. 

Dave booked the meeting.

För personer med engelska som modersmål känns de här aktiva satserna genast tydligare och mer lättlästa. Det gäller även om man lägger till ytterligare information, så att subjektet inte längre är huvudfokus i meningen, som i det här exemplet:

Dave booked the meeting for Tuesday next week.


Skriver du för en internationell målgrupp men är osäker på om dina engelska texter håller måttet? Då finns våra skrivcoacher här för att hjälpa dig. Läs mer om Textrådgivning på vår hemsida.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *