Att småprata är en konst. Det är kanske inget vi nordbor tänker på så ofta, eftersom utbytet av små trevliga oväsentligheter inte är särskilt viktigt i vår kultur. Men i den engelskspråkiga delen av världen är det annorlunda, och där finns många som är duktiga eller rentav briljanta konversatörer.
För den som är ovan kan det vara en utmaning att hänga med i småpratandets alla turer. Det gäller inte minst det vi brukar kalla ”hälsningsfrågor” – en av det engelska småpratets kanske allra mest förvirrande och frustrerande särdrag.
Med hälsningsfrågor menar vi frågor som egentligen är hälsningsfraser och där svaren är mer eller mindre givna på förhand. Om man avviker från det förväntade mönstret – till exempel genom att ge ett utförligt och ärligt svar – kan situationen lätt bli pinsam.
För det mesta används hälsningsfrågor mellan bekanta, till exempel arbetskamrater eller grannar. Men de förekommer också såväl bland fullständiga främlingar som familj och vänner. Frågorna är en typ av hälsning, precis som ”hi” eller ”hello”, samtidigt som de ger social bekräftelse. De kan användas när man som hastigast passerar en kollega i korridoren på jobbet eller som inledning till ett längre samtal mellan flera personer.
Den vanligaste hälsningsfrågan är ”How are you?”, och på den förväntas man svara kort med positivt laddade ord, exempelvis ”good”, ”fine” eller ”okay”. Därefter ställer man samma fråga i retur, och så svarar den andra personen lika kort. Det kan se ut så här:
EXEMPEL:
- Person 1: Hi, how are you?
- Person 2: Good. How are you?
- Person 1: Good.
En annan fråga i samma stil är: ”What are you up to?” Även här ska man svara kort, gärna med två–tre ord av typen ”nothing much”, ”the usual” eller ”this and that”. Sedan ställer man samma fråga till den andra personen och får vanligen ett liknande svar tillbaka.
EXEMPEL:
- Person 1: What are you up to?
- Person 2: Nothing much. What are you up to?
- Person 1: This and that.
Andra hälsningsfrågor är för det mesta varianter av de här två frågorna och besvaras på liknande sätt.
EXEMPEL:
- Person 1: How was your weekend?
- Person 2: Fine. How was yours?
- Person 1: It was good.
Det går bra att anpassa svaret och göra det mer personligt, särskilt om frågan gäller planer eller aktiviteter, men grundregeln är ändå att man ska svara så kortfattat som möjligt.
EXEMPEL:
- Person 1: Do you have plans this weekend?
- Person 2: My sister is visiting. What about you?
- Person 1: The usual.
Det finns också regionala varianter där man inte behöver svara på frågan alls utan bara ställer den tillbaka. Ett bra exempel på det är hur ”You alright?” används på vissa håll i Storbritannien, vilket ser ut så här:
EXEMPEL:
- Person 1: You alright?
- Person 2: You alright?
Detta kan kännas avigt när man stöter på det för första gången – även om man har engelska som modersmål – men om någon hälsar på en så här brukar det vara okej att svara mycket kort innan man återgäldar frågan.
EXEMPEL:
- Person 1: You alright?
- Person 2: Yeah. You alright?
Om du precis som vi fascineras av svensk-engelska språknyanser och kulturvariationer – inte minst när det gäller småpratandets ädla konst – vill vi tipsa om vårt inspelade panelsamtal ”The Swedish-English Small Talk Gap”, där vi diskuterar just det här ämnet med personer som flyttat från Sverige till ett engelskspråkigt land eller vice versa. Läs mer och se videon här.
PS. Ännu fler skillnader mellan Sverige och engelskspråkiga länder hittar du i vår e-bok Swenglish Snafu Handbook, som är full av exempel på kluriga etikettsregler och andra vanliga källor till missförstånd. Köp boken här!
